Terjärv Pensionärer r.f.

Sådan är terjärvbon:  

Rättfram, gladlynt, gudfruktlg

 

Solbelysta sjöar, djärva och - trotsiga höjder, leende blyga hagar och mörka, drömmande skogar ryms inom sockengränserna i Terjärv. Något av denna omväxling i natursceneriet präglar även terjärvbons natur och kynne. Sommarens varma sollek möter oss i de leende blickarna och det sprudlande skämtlynnet, hagarnas romantik lockar unga (och äldre med) att stränga sin lyra till dikt och drömsk längtan, de skogsklädda höjderna manar till trotsig självsäkerhet och enig strävan mot höga mål, medan skogarnas drömmande dunkel stämmer till allvar och religiös meditation.

Religiositeten nämndes sist. Ändå är det gudomen som dominerar i socknen. Medan man mångenstädes håller på att förlora det ankarfäste i tillvaron som en ogrumlad gudsförtröstan utgör, finns i Terjarv ännu kvar just den enkla, trosvissa fromhet som fordom härskade överallt I de österbottniska socknarna.

Terjärvbon är för den skull ingalunda en världsfrånvarande drömmare. I praktiska göromål är han nitisk som få, och de pengar han förtjänar genom flit och skötsamhet tar han noga vara på. Amerikafebern grep omkring sig vid sekelskiftet, och bland de första som reste över till dollarlandet var terjärvborna. Nästan varenda man och även många kvinnor i Terjärv av i dag har en längre eller kortare amerikavistelse bakom sig, och därav kommer det sig att socknen nu kan ståta med ett bankhus som står på fast grund.

Man är en smula konservativ i Terjärv sägs det, konservativ på ett sätt som bl.a. inte alltid tar sig uttryck i förståelse för kulturella strävanden. Men gäller det jordbrukets modernisering och mekanisering är terjärvbon i hög grad framstegsvänlig.

Idrotten och framför allt då skidsporten har intresserat terjärvborna, och de framstående skidlöpare som fostrats i socknen kan räknas i hundratal. Vid de årligen återkommande byatävlingarna blommar skämtlynnet, där frodas en uppkäftig slagfärdighet och där dryper svett, men där fostras samtidigt blivande storrännare.

Inbördes kan terjärvborna ge varann små nyp ibland, men utåt är de rörande eniga. Det sägs att en profet sällan röner förståelse, men beträffande Terjärv är det tvärtom: där väljer man tjänsteman, lärare och andra anställda bland bygdens egna söner och döttrar och vill ogärna förbigå en sökande, som härstammar från den egna socknen.

Som aIla andra mänskor är terjärvborna särpräglade. I början kan främlingen kanske tycka att de är särpräglade till överdrift, men när man närmare lär känna dem, vinner de hans odelade uppskattning. De är öppna, glada, ärliga och rättframma. Lite frispråkiga, lite grovkorniga och inte så litet sparsamma. Men de är absolut pålitliga – deras hjärta är varmt och deras  hjälpsamhet spontan.

Signaturen Bonso i Österbottningen
nr 46, 26.2.1955, sid 4.
 
 
  
Klicka på bilden för att se filmen
 

NAMNET TERJÄRV

 

TERJÄRVKARTAN

 

HEMBYGDENS HÖST

Ragnar Granvik


Hembygdens höst har nu kommit till byn,

med rimfrost i gräset, likt ädel kristall.

Och däldernas dimma, så underligt kall,

kör tranplogen uppåt mot ljusblåa skyn.

 

Hembygd, så fagert du ler när det skymmer,

när månljuset leker i insjöns vatten

och skuggorna sväva sakta i natten.

Då vilar vår hembygd från alla bekymmer!

 

Hembygd, du prålar i färgernas strålglans

och kråmar dig stolt inför främlingens syn.

För hembygdens folk är du vackraste byn,

ty vad vore livet om hembygd ej fanns.

 

Hembygd du burit så rikliga skördar,

ty god var din äring och rik denna höst,

med solljus och glädje du fyllt våra bröst.

Därför, dig hembygd vi älskar och vördar.

 

Hembygd, du skänker oss trygghet och ro

när stormarna skaka vår kära hydda.

Därinne vi bedja, välsigna, beskydda,

vår älskade hembygd ty här vill vi bo.

 

Hembygdens höst sänk oss neder i bön,

att tacka för gåvor som jorden oss gav,

ty skapelsens Herre vi fick dem utav.

Av nåd blott allenast och ej såsom lön.

 
Uppläst på hembygdsfesten i Terjärv 30.9.1951   

 

Klicka på bilden för att se videon


HEIMSJÖN

Albin Wickman
 

H e i m s j ö, du vars klara muntra bölja

Kysst min hemgårds aspbevuxna strand,

Med min blick jag ständigt kan dig följa,

Bodde jag än uti fjärran land.

Strandens stenar, som du sköljde,

Ser jag än uti min håg.

Jag ej glömmer hur du höljde

Naken pilt uti din våg.

 

Varje årstid får du nya kläder,

Men du är dock alltid lika skön.

Varje vår och sommar du mig gläder

Med ditt stilla skvalp mot stranden grön.

Höstens is dig slutligt famnar

Och du går till stilla ro.

Under isen vågen hamnar

För att bygga stadig bro.

 

Stora havet med de många öar

Har jag skådat sen ett barn jag var.

Mig bedårat många vackra sjöar,

Men hos mig du första platsen har.

Mina fäder har du lögat

Och mot mig du öppnat famn.

Första bild för barnaögat

Var din strand med båt i hamn.

 

Kära Heimsjö, jag dig aldrig glömmer.

Du är bilden av min barndomstid.

Än ditt vågskvalp och din strandsten gömmer

Dyra minnen utav tro och frid.

Herrens gåva är du vorden

Oss till nytta och behag.

Därför, var jag går på jorden,

Tänker jag på dig var dag.

 

Österbottningen 05.06.1930

 

TÄRJÄ DSESBO Å BACKORNA

Hilding Vidjeskog 
 

För leng saan va ja ti Vasa.
Tå kom ein kaar å fråga åv me,
vadanifrån e tu.
Ja sa, ja e från Tärjär.
Nå heitä du Hästbacka?
Ja svara ne.
Nå heitä du Österbacka?
Nå hui haj.
Nå tå heitä du Storbacka?
Nä int hä heldär.
Tu e int från Tärjär om int du heitä naa på backa.

Tå byrja a birätt.

Ja vaalt bjodi ti ein dsesbo i byi Hästbacka.
Tuku beeas kan int a backa.
Så ja la sondaskläädä å kraga på nacka.
På biljettn sto i:
Samling vi Sunabacka.

Vi välkomstportn sto eit par.
Båtvå va di glad å hälsa å nicka.
Saan drack ja välkomstkaffi
å to veitbrö från booli
som sto på träbocka.
Ti lärt va laga vi Stomossbacka.
Från Nörrbacka kom foltsi i stor skocka.
Mytsi kom från Smidibacka i mindä flocka.
Vi Fossbacka hoppa di på steina å stocka
tå di for övä ågä ti Kvänosbacka.
Allihop sökt di si ti dsesbosgåln
som ho gango va på Sunabacka.

Gambäl släktinga kom från Rätsibacka, Österbacka å Bodbacka.
Kosinä från Bråttbacka, Kaitbacka å flakabacka.

Föst på ana daan kom di från Dahlbacka å Bynisbacka.
Mostäs släktinga från Vistbacka å Dahlsbacka
föld mä töm som kom från Stobacka å Kvänbacka.
Dsinast fo di fram Larikbacka, Bäribacka, Pickvisbacka
å så övä ti Breidbacka.

Vininkläshaldarä från heila Tärjär di had sancka
fö brudä ho va från Raumabacka.
Eit par va ein pojk å ein flicko.
å langin rad iväg di stsicka
Ein peparkako å rö limonad
hä fick vi baket vigseln ti skål mä å dicka
å riktit nett ein had di åt mi hitta.
Tå ja fråga vadanifrån ho a vaali stsicka
Vaalt o skamli å sa:
Från Pilckabacka.

Å skaffarä å kocka törn hadd di från heila
Kolambyi å Hästbackabyi plocka.
Hövoskaffarn ha va från Kaddjisbacka.
Ein bliistro från ficko a plocka
som a blåst i å foltsi ti boolä locka.
Fösta daan fik vi koka strömdsi
risgrynsgröitn å froktsoppo.
Ana daan hadd di brynagröitn å ärttärocka
å skaffarä å kocka ti huicka å hoppa
tå di spillkoma å tillbringarä på båra plocka.

Å bossi va brugomi å grann va brudä
mä skrovelmässingskrono
som hört ti skrudä.
Ä solä stsein å hornmusik hösta övä heila backa.
Spelmännä kom från Vekabacka, Risbacka å Breidbacka.
Danslava va laga mä bräädä ovanåv stocka.
Spelmanslava ha va opp på bocka
o bjercka hadd di varvi åkring toppa.
Ongdomi som dansa ti bocka å backa.
Mä tåna å klacka i golvi di knacka.
Hä va mä purpris figulistaktn som di pracka.

Ja hört gobba som kavera å bocka
et nesaivispari va från Timbäbacka.

Fostoräättä kom från Nybacka å Lyttsbacka
från Pottbacka som e nära Åsbacka.
Så kom di meir från Mandäbacka å Norrbacka.

Nu rååka ja töm som heitä Skullbacka
som bor ti nära Utibacka.
Ti va int na mang från Vammossbacka å Heimbacka
män heila sjacki från Djupsjöbacka å Södäbacka.

Heck-kärrkörand från Langbacka å Skallobacka.
Handlarn va från Messäsbacka å Kakolamatt
ha kom från Snårbacka.
Ti va no beedd från Lansjöbacka som er stsöni när Bjölasbacka
män hä va sama daan ein dsesbo på Vitsvidibacka
så tii va foitsi från Häsibacka å Kankobacka å Bjerckbacka
å Vambacka.

På ana daan saan di hadd iti brynagröitn å rosnsoppo å ärttärocka
tå hornmusik åtä byrja foltsi locka
samlast parä åtä i stor skocka.
Mitt i rindsi satt två kaar vi eit bool på backa
Å foitsi to sedla u ficko som di leet på bricko.
Hä va gobbdansn å pojkdansn.
Tå di sko penga åv foitsi plocka.
Ti hadd allsorts konstä å knycka som ja tyckt va lycka.
Mitt i allt stal pojka brudä mä heila skrudä.
Saan di gobba ner hadd knacka fo di mää ä ti Rymbacka.

Ja kan int glööm hoti dsesbo på Sunabacka.
Hä vaalt iti å doppa så ja vaalt så follproppa.
Tå ja for heim vänst ja om å tacka å bocka.
Hä dsor ja tå ja for om vi Göuckbacka.

 

Denna dikt skrevs av Hilding Vidjeskog
och den framfördes av Greta-Lis Nilsson
på kronbröllopet i Terjärv den 7 juli 1987

 

Tärjär best i väädä

 
Text:K-J.Hansson (efter idé av K-G Backholm)

Dikt framförd av Karl-Johan "Jocke" Hansson 
på terjärvdialekt.

Lyssna här:


Mp3